Dagens mest illaluktande

Ibland kan man få de mest illaluktande kommentarerna från de trevligaste besökarna. Jag hade precis skrivit ner kontaktinformation till en av mina medarbetare och gett besökaren då hen hade frågor som rörde min kollegas arbete. Hen synade lappen han fått, upprepade namnet med osvenskt klang två gånger innan han viftade lite med lappen.

"Hon är ju turk! Och jag är kurd, jag kan inte kontakta henne." Sedan skrattade han, som för att understryka sitt skämt och stoppade lappen i fickan.

Vissa skämt är inte roliga, de luktar bara riktigt illa.

Varför skall det vara så svårt?

"Förresten, den där fakturan ni skickade ut till oss för en månad sen... ja, vi hade bara uppgett leveransadress så nu ger vi er massa extrajobb med att kreditera fakturor och skapa nya. Just for the fun of it."

Nej... bara nej...

Bränt barn öppnar dörren

*Bank, bank, bank*

Jag tittar upp från receptionisten och ser hur en kund står och bankar på dörren. Jag känner igen uppsynen från en av våra många besökare som inte inser vad en stängd dörr betyder, men jag ser också hur hen håller i ett parkeringstillstånd. Kanske hen bara vill låna en penna?

Varför lär jag mig aldrig? Bränt barn och allt det där... men nej då, jag går och öppnar.

"Har ni stängt?"

Nej, lilla vän, vi har öppet, det är ju därför alla dörrar är låsta. Sa jag inte.

Om köttfärs och flytvästar... eller?!

Jag vet inte ens hur jag ska sammanfatta dagens besökare…

”Ja, finns det så man kan köpa bröd, smör och sånt här?”
”Vi har ju vår lunchrestaurang, där du även kan fika.”
”Ja men precis, det är vad jag undrade.”
Han muttrar lågt samtidigt som han tar upp en almanacka som finns till salu i vår butik.
”Jahaja. 100 kronor. Men det är ju svart här, det går inte att se…”
”Ja tyvärr. Vi hoppas på att nästa års blir bättre.”
”Ja och då är den dyrare förstås. 100 kronor när man inte kan se, sen blir den dyrare.”
”Det tvivlar jag på.”
Mer muttrande.
”Det står *något ohörbart* här. Rötmånad. Köttfärs blir dåligt så fort, det är för att köttet är så poröst… så mycket luft… när de märkte om för några år sedan, fuskade, blev folk så dåliga… och de använda gamla frigolitförpackningar… ja frigolit, flytväst, man hade som en liten kub här på magen… ja, och så åkte de ju fast också, man får inte göra så, märka om mat på det där viset.”

Ja, vad svarar man på det?

Det bästa betyget

Vi har en grupp som hyr lokaler hos oss då och då för sina interna utbildningar. Följande samtal hörde jag när de passerade mig.

"Det känns alltid så sorgligt att åka härifrån."

"Ja, men tänk sista gången då."

 "Jag kommer sakna den här platsen. De hör husen... maten..."

Det är nog onödigt att tillägga att jag blev glad?