Herr Svartpeppar på besök

Vi har en besökare som kommer med jämna mellanrum som jag kallar Herr Svartpeppar. Namnet uppstod vårt första möte då det första han frågade mig var om svart- och vitpeppar var rasistiskt. Herr Svartpeppar alltså.

Det här är förmodligen en mycket ensam människa som tycker om att höra sin egen röst (vilket kanske förklarar ensamheten) och främst genom klagomål. Det mesta är värt att klagas på, speciellt om det handlar om pojkar som inte får vara pepparkaka i luciatåget, att andra klagar på att Tintin och Pippi Långstrump är rasistiskt till att man sjunger för få svenska sånger i skolorna.

Problemet med Herr Svartpeppar är inte att han vill diskutera, vilket man tror först. Han vill höras och han vill klaga. Han uppskattar motargument, inte för att han någonsin svarar på dem men det bekräftar att han har din uppmärksamhet och kan kan fortsätta att klaga. Det enda sättet att hantera Herr Svartpeppar att att bokstavligt talat ignorera honom. Det går INTE att ursäkta sig och förklara att man har lite arbete att få undan, han ignorerar vad du säger och fortsätter att prata.

Det är kanske inte så svårt att lista ut vem som besökte oss idag, tjugo minuter innan stägning? När jag såg vem det var fick jag en väldigt stor lust att banka huvudet mot receptionsdisken upprepade gånger.

Utöver de klagomål jag redan nämnt (för han upprepar dem alltid) var att den vegetariska restaurangen i närheten inte serverade kött. För tänk på alla dem som äter kött! Stackars, stackars dem. Varför han valde att äta på en vegetarisk restaurang om han ville äta kött är för mig ett mysterium, min energi var slut och tryckte på den mentala Ignore-knappen.

Kränkt över låsta dörrar

”Jag hade uppfattat det som att vi skulle få komma in efter vårt möte.”

Inombords drar jag en djup suck. Det var mycket riktigt att besökaren tillhörde en större grupp, som innan deras möte varit i våra offentliga lokaler. Och när jag säger offentliga menar jag lokaler där alla får komma in gratis, när vi har öppet. Nu var det en halvtimme kvar tills vi öppnade vilket innebar att jag rent personligt hade en del arbete att stå i.

”Nej, jag kan inte släppa in er förrän vi har öppet då…” för tredje gången blir jag avbruten av honom, då jag hade tänkt förklara att receptionen alltid måste vara bemannad när folk var i lokalen. Eftersom jag själv inte kunde garantera att jag kunde sitta låst där var dörren tvungen att förbi låst ytterligare en halvtimme.

”Men nu kommer en chef, så nu kan vi fråga!” Han sneglar på mig lite nedlåtet samtidigt som han pekar. Jag följer hans finger med blicken och och ingen av vår personal är synlig så långt ögat kan nå. Ah, en av hans chefer alltså.

Jag svarade inte utan började stänga dörren.

”Hon vill inte släppa in oss!” Att han nu var upprörd gick inte att ta miste på.

Jag hörde inte svaret från hans chef innan dörren stängdes men han slutade i alla fall att knacka.

Det äldre paret

Vi har ett äldre par som med jämna mellanrum kommer på besök. För någon månad sedan kommenterades det dock att de inte varit här sedan i våras och då de var lite skröpliga yttrades viss oro. Men där hade vi fel, idag var de här igen. Med samma förklaring om hur långt de åker och med samma entusiasm när de beskriver hur bra de tycker det är här. Jag kan inte låta bli att känna glädje över så fina stammisar.

Din städare jobbar inte här

Det spelar ingen roll med att du försöker smyga ned din take-away kopp diskret på golvet, jag kommer med stor sannolikhet se dig göra det. Du blev ju uppenbart generad när jag påpekade var papperskorgen fanns, varför inte bespara dig detta? Och nu när jag har din uppmärksamhet, töm gärna innehåller på toaletten. Om du behöver ställa ner den försiktigt i papperskorgen innebär det att antingen vår personal eller våra golv kommer få ditt kaffe över sig när sagda papperskorg töms.

Guide till att förstöra någons dag

Här har du en guide till dig som önskar förstöra någons dag:

Steg 1

Bli upprörd över något du hör om en verksamhet.

Steg 2

Leta reda på telefonnumret till sagda verksamhet

Steg 3

Ring och skäll ut första bästa person du talar med (läs: mig)

Steg 4

Vägra att lyssna när jag ska försöka förklara att jag inte är ansvarig för det du anklagar mig för.

Min reaktion? Efter tre minuter lyckas jag få hen att stanna upp tillräckligt mycket för att förklara att om hon är klar med att skälla ut receptionisten så kan jag koppla henne till ansvarig. Människan hade åtminstone tillräckligt mycket skam i kroppen för att snabbt haspla ur sig att hen inte visste vem hen pratat med, men inte tillräckligt mycket för att be mig om ursäkt.

Jag behöver helg.

Stängda dörrar

Jag vet inte hur ni gör om ni ska lämna ett rum vars dörr är både stängd och låst, men när jag själv gör det brukar jag stänga den bakom mig. En stäng dörr brukar vara stäng av en anledning. Dessvärre är det inte normen hos våra besökare. Men okay, det är lätt att missa en gång. Men när samma besökare kommer tillbaka, jag får resa mig upp och gå och låsa upp för att släppa in hen och hen inte stänger dörren efter sig ännu en gång… inte bara det, när två personer från samma sällskap gör exakt samma sak inom ett par minuters mellanrum… jag erkänner att jag blir lite trött.

En förfrågan uppifrån

”Jag talade med vår chef idag. Han frågade hur det går för dig.”

Kommentaren dök upp i en diskussion mellan mig och min företrädare. Någon timme tidigare hade vår chef sett hur jag hanterade en besökare som hade problem med en bokning. Jag var inte beredd på att han hört sig för om mitt arbete, men jag kan inte säga att jag är förvånad, särskilt som att bokningen ifråga gällde ett ämne som vår chef verkligen brinner för.

”Jaha? Så vad sa du då?”

”Jag sa att det går jättebra. Du har verkligen hjälpt mig så mycket!”

Jag är verkligen tacksam över att mina kollegor känner att de kan tala om sådant för mig. 

Spydighet tar dig inte långt

Ett gott råd till dig, arbetssökande: Det hjälper inte din sak att du är spydig och otrevlig mot mig precis innan du förklarar ditt ärende, att söka arbete hos oss. Det kommer inte ge mig särskilt stor motivation till att hjälpa dig.

Dagens rasism

Fem minuter innan öppning står en ung kille och rycker i dörrer och tittar uppfodrande på mig genom glasrutan. Framför den stängde skjutdörren, den som besökare går in genom när vi har öppet, står vår tekniker, fullt upptagen med att fästa sladdar ovanför dörröppningen, något den unga killen inte ser. Själv är jag precis på väg ut för att lämna en bunt papper till en kollega, och när jag kommer ut förklarar jag att vi öppnar först om fem minuter..

Han tittar på mig ganska ingående. Även om jag har väldigt mörkt hår så ser jag nog väldigt typsikt svensk ut. Ljusa ögon och en blekfis fast det inte är särskilt länge sedan det var sommar.

”Ja, i Sverige håller man tiderna.” säger han, uppemnbart menat som en pik över att jag inte vill släppa in honom några minuter i förväg.

Jag erkänner, jag blev alldeles förstummad. Jag gick förbi honom utan ett ord, lämnade min bunt med papper och gick därefter tillbaka. Och öppnade lokalen två minuter för sent.